Brott och staff – Det var skillnad på folk förr

Att läsa gamla domböcker är lite som att läsa skvallerpressen idag. Om man letar sida upp och sida ner efter enbart en enstaka släktings namn kommer man kanske inte lyckas hitta något alls. Om man istället läser noggrannare och följer ärende och personer över tid så ser man mönster, släkter som träter om arv, gårdar som säljs till nya jordägare, godsägare och bokhållare som kräver in skulder, eller stämmer en fattig torpare för att han tagit några trädgrenar för att elda med från deras vidsträckta egendomar. Statens representanter kräver in obetalda skatter och kräver böndernas dagsverken och understöd att underhålla broar och vägar. Socknens äldre får ofta kallas in för att berätta om vem som köpt jord, brukat gårdar och hur man stakat upp fastighetsgränser för både 50 och 100 år sedan. Grannar som blir osams och slåss och ger varandra okvädingsord klagar ber rätten att ta ställning för dem mot den andra. Man hittar även personer som avvikit från tidens normer om vad som ansågs att vara en god kristen, ibland är det sabbatsbrott och ibland är det sedligheten som ifrågasätts, någon sätter sig också upp mot prästen, låter bli att gå i kyrkan eller till och med ägnar sig åt lite magi. Med det fanns också en skillnad på hur fattiga och bättre bemedlade behandlades och vilka friheter de kunde ta sig i samhället. Kvinnor kunde dömas men det var inte alltid de kunde föra sin egen talan i rätten, om de inte var änkor. Däremot verkar en kvinna ha kunnat vittna i ärendet som rörda andra utan problem. I detta blogginlägg får vi följa två olika kvinnors öden vid häradsrätten.

I ett ärende från 1720-talets Daga härad och Dillnäs socken går en kaptensfamilj bananas på sin omgivning och den adelsättade hustrun i familjen biter länsman över händerna så att blodsår uppstår och köttet tittar fram på länsmans både händer. Hon gör det med anledningen att skydda sin misstänkte man från att föras till tinget. Hon döms till slut med 13 Dalers böter eller 8 dagars fängelse om hon inte betalar sin bot. Eftersom kaptenskan ansåg sig opasslig att komma till rättegången då hon inte hade några skor dömdes hon i sin frånvaro av rätten. Jag kommer återkomma till detta rättsfall i sin helhet i ett senare inlägg. Det finns mycket spännande där.

Några år senare i samma härad och grannsocknen Gåsinge hade länsmans egen piga hamnat inför rätten. Pigan hade vid sitt senaste kyrkobesök burit en gammal svart sammetskjortel och en halvsidens damastmössa med vit botten och röda blommor. Kjorteln hade hon köpt för över 15 år sedan och den hade redan då varit gammal och mössan var över 5 år. Men eftersom hon var piga hade hon inte rätt att bära sidenkläder i kyrkor och vid allmänna sammankomster. Brottet var så allvarligt att inga böter utdömdes, istället fann häradsrätten att hon skulle dömas till åtta dagars fängelse på vatten och bröd för att ha burit sidenkläder vid sitt kyrkobesök.

Adelsdamen som biter lagens väktare på ett sätt som kunde lett till döden för länsman om det hade velat sig illa döms alltså lindrigare än pigan som haft på sig en sidenmössa när hon gick i kyrkan.

Ätten Eketräs vapen och en vit sidenmössa med röda rosor som båda är ingredienser i denna historia.